Den svårförståerliga hyresgästföreningen avsnitt 1

Då och då nås vi av berättelser från Hyresgästföreningen. De får oss ofta att höja på ögonbrynen och ställa frågor kring demokrati, folkrörelse, förtroendevaldas roll och organisationens kompetens.

Hyresförhandlingarna för Svenska Bostäder är ett sådant exempel.

Den 27 november träffades den stora förhandlingsdelegationen. Förhandlingsledaren sedan några år hade tvingats bort och där fanns en ny. Vi skall återkomma till den historien.

Förhandlingarna för 2008 diskuterades. Den nya förhandlingsledaren ville ha delegationens mandat att förhandla fram en överenskommelse med ett tvåårsavtal och med upp emot 3 procents höjning första året. Någon särskild analys framfördes inte, utan det verkade vara en sticka upp fingret i vädret gissning. Hon fick inte det mandatet! Delegationen hade under hösten analyserat bolagets ekonomi och kommit fram till att det inte behövdes någon hyreshöjning alls. Samt att pågående räntesänkningar, svalare byggkonjunktur mm talade för att inte göra tvåårsavtal.

Döm om förhandlingsdelegationens överaskning när den träffas nästa gång den 9 december. På bordet läggs ett underskrivet (!) tvåårsavtal med höjning 2,75 % första året. Dvs precis stick i stäv med delegationens uttalade mandat vid det tidigare mötet! Eftersom avtalet är underskrivet kan delegationen bara säga ja eller nej. Vid nej går frågan vidare till central förhandling mellan Hyresgästernas riksförbund och SABO.

Hur är detta överhuvudtaget möjligt! Hur kan en förhandlingsledare komma tillbaka med ett avtal som är stick i stäv med förhandlingsdelegationens uttalade inriktning. Betyder de förtroendevaldas åsikt, analys och beslut ingenting?

Vid förhandlingsdelegationens möte den 27 november behandlades också frågan om hyresfördelning, dvs om hyreshöjningen skall kunna vara olika för olika hus. Förhandlings-delegationen beslutar att det inte skall vara någon hyresfördelning i år. Argumenten för fördelning och underlag för hur den i så fall skall vara saknas. Erfarenheterna från tidigare år är inte goda. Delegationens beslut i denna fråga saknades när protokollet kom!

Döm också om delegationens överaskning när det ovan nämnda underskrivna avtalet innehåller att en hyresfördelning skall göras både för 2009 och 2010. Återigen, hur är det överhuvudtaget möjligt att komma tillbaka med ett underskrivet avtal som går stick i stäv med förhandlingsdelegationens beslut?

Förhandlingsledaren argumenterar den 9:e dec för en hyresfördelning. Med en sådan skulle nyproduktionshyrorna kunna få en lägre hyreshöjning. Om nu detta är ett argument så borde väl huvudavtalet innehålla en lägre höjning för nyproduktionen? Eller så borde rimligare nyproduktionshyror ha förhandlats fram från början?

Den svåra frågan är förstås inte att ge några en lägre höjning utan att motivera en högre höjning för andra!

År efter år har hyresgästföreningen talat om att ta fram en gemensam uppfattning om hyrorna. Bara embryon till detta har kommit fram. Ändå har hyresfördelningar gjorts under ett stort antal år. Med förödande resultat särskilt för innerstadsbor och boende i privatbeståndet. När den enkät som gjordes tidigare under året visar att hyresskillnaderna blivit långt större än vad hyresgästerna anser, verkar man ha svårt att ta den sanningen till sig.

När det gäller hyresfördelningen finns nu en reträttväg. Förhandlingsdelegationen skall ta ställning till ett förslag till hyresfördelning om några dagar. Kommer man inte överens om en fördelning, blir det den genomsnittliga höjningen för alla.

Det vore nog det bästa beslutet.

Förhållandet mellan förhandlingsdelegationen (med förtroendevalda) och förhandlare är ändå svårförståerligt. Skulle det vara möjligt att i en facklig organisation ta fram avtal som är stick i stäv med förhandlingsdelegationens åsikter? Med en uppenbar nonchalans för förtroendevaldas åsikter och beslut? Nej, det är inte troligt. Sådana förhandlare skulle inte bli långvariga någon annanstans.

V