Dråpslag mot hyresgästerna

Ur Svenska Dagbladet, brännpunkt 6 maj 2010

Regeringen bryter sitt vallöfte och inför marknadshyror. I områden med bostadsbrist kan hyrorna höjas med 50 procent, skriver MARGARETA FRIMAN-SHARIN, RAGNAR VON MALMBORG och BJÖRN ALFREDSSON, nätverket för Hyresgästernas Boendetrygghet.

Regeringen lade nyligen fram propositionen Allmännyttiga kommunala bostadsaktiebolag och reformerade hyressättningsregler till riksdagen. Förslagen är ett dråpslag mot majoriteten av landets cirka tre miljoner hyresgäster. I princip innebär förslagen förhandlade marknadshyror.

De kommer att drabba alla hyresgäster i tillväxtorter med hyreshöjningar som kan
spoliera deras ekonomi eller tvinga dem flytta från sina hem och sin hembygd. Pensionärer, låginkomsttagare, ensamstående föräldrar och andra hushåll med bara
en inkomst får knappast råd att ens bo i två rum och kök.

Det är absolut inte bara hyresgästerna i tätorternas centrala delar som kommer att drabbas utan även i förorter och ytterområden i mer än hälften av landets kommuner. Riksdagen har infört stora skattelättnader för villa- och bostadsrättsinnehavare i tillväxtområdena men för den mindre bemedlade gruppen hyresgäster föreslås nu tvärtom dyrare boende.

Det är redan betydligt dyrare att bo i en hyresrätt än i en bostadsrätt som ägts i mer än fem år. Med regeringsförslaget blir skillnaden ännu större. Bostadsrätt och äganderätt drivs med självkostnad efter köpet. Men hyrorna föreslås att inte längre bli kopplade till kostnader för fastighetsförvaltning utan till vad som kan tas ut av bolag som ska drivas med marknadsmässig avkastning. Hyrestaket föreslås försvinna och det blir ingen annan gräns för hyrorna än hyresgästernas smärtgräns.

Inom fem år kan hyrorna i områden med bostadsbrist höjas med 50 procent. Det innebär hyreshöjningar på över 2500 kronor per månad för en genomsnittlig tvårummare. Hyrorna ska förhandlas men eftersom hyresgästen blir helt maktlös blir förhandlingen ett hyckleri. Hyresgäster kan inte strejka.

Det finns ingen utredning av konsekvenserna av förslaget. Men att regeringen räknar med kraftiga hyreshöjningar framgår av att de föreslår en skyddsregel så att höjningen kan maximeras till 8–9 procent per år. Hyresgäster som inte kan anpassa sina inkomster till de nya hyresnivåerna ska tydligen få några år på sig att flytta.

Det stora problemet på bostadsmarknaden är bostadsbristen i tillväxtområdena. Trots att hyrorna redan är uppemot 70 procent högre i nyproduktionen än i genomsnittet och trots att det är fri prisbildning och ränteavdrag för bostadsrätt och äganderätt så byggs det för lite bostäder. Orsakenär förmodligen att byggoligopolen med höga byggkostnader tjänar mer på några få dyra bostäder än många med rimlig kostnad. Åt det gör regeringen ingenting. Förslagen kommer dessutom att öka intresset för omvandling från hyresrätt till bostadsrätt.

Förra året var trots finanskrisen ett rekordår för bostadsfastighetsbranschen och
värdestegringen i tillväxtområdena är enorm på grund av bostadsbristen. Men
fastighetsägarna kräver mer. Med regeringens förslag blir vinsterna och värdestegringen ännu högre.

För de kommunala bostadsbolagen innebär förslagen också kraftigt ökade vinster. En begränsningsregel föreslås för överföring av vinster till annan kommunal verksamhet. Men den är så vidlyftigt skriven att det i praktiken inte blir några begränsningar alls. Det blir fullt möjligt för kommuner att kräva höga hyror i allmännyttan för att bekosta sådant som alla skattebetalare bör vara med om. Det innebär en extraskatt för hyresgäster.

Om stora sociala och ekonomiska konsekvenser ska kunna undvikas till följd av hyreshöjningarna måste bostadsbidragen höjas. Då blir det skattebetalarna som betalar en del av fastighetsägarnas ökade vinster.

Hyresgästföreningens ledning har svikit hyresgästerna å det grövsta. Utan förankring bland medlemmarna har ledningen på kort tid gjort en helomvändning beträffande hyrestaket och allmännyttan. Det är uppenbart att Hyresgästföreningen i första hand har bevakat sina egna intressen. Hyresgästföreningen får behålla sin monopolställning och sina förhandlingsersättningar mot att hyrorna marknadsanpassas.

Hyresgästföreningens stora ekonomiska beroende av fastighetsägarna har varit förödande för hyresgästerna och en förutsättning för att regeringen skulle våga sig på att bryta sitt vallöfte om att inte införa marknadshyror.

Regeringens proposition borde förkastas direkt och ersättas av förslag som kan få bort de verkliga orsakerna till bostadsbristen i tillväxtområdena.

MARGARETA FRIMAN-SCHARIN RAGNAR VON MALMBORG BJÖRN ALFREDSSON

nätverket för Hyresgästernas boendetrygghet